unstableabitchy

Å så var det måndag igen.... Phuu
I helgen har ett av min brors barn fyllt år.
Jag har hjälpt till och bakat nästan hela lördagen.
Även fast vi skulle vara där vid 17 tiden på söndagen
så har hela helgen bara gått åt att fixa ditt och datt.

I fredags träffade jag två tjejer från min gymnasietid.
Har inte sett dom på typ 10-15år.
Många skratt och mycket god mat.
Vi var och åt Tapas på La Cocaratcha ( stavas det så ?? )
Alla berättade om sina liv och vad gymnasie tiden betytt, blev
faktiskt lite förvånad över att den satt sina spår i vissa.
Jag själv var ju en ganska medel person, vad jag menar med
det är att jag inte stack ut men inte heller en tyst mus,
var accepterad av de flesta och kunde likson hänga med dom
jag ville. Värre var det för en av tjejerna jag träffade i fredags.
Vet att vissa sa syrliga komentarer om hennes kläder osv
men jag har aldrig tänkt på att det kan bränna hål i en person
så som det gjort i hennes själ. Hennes mål var att komma på
en återträff och vara den snyggaste och mest välutbildade av alla.
Tyckte lite synd om henne då mitt intryck är att hon lever med
dessa känslor konstant... Att ha som mål att prestera och göra
andra gröna av avund måste vara som att leva i ett vakum.
Hon berättade även att hennes föräldrar var missbrukare och
att hon ibland inte haft någonstans att bo, detta gjorde mig
jätte ledsen då jag undrar varför hon inget sagt....
Men jag var för feg för att fråga, tänk om hon sagt att även jag
inte såg henne.... Att jag var som dom andra.....
Jag sa ju aldrig ett ont ord men jag sa heller aldrig till dom som
sa taskiga saker...... jag var tyst......  i dag skäms jag......